Jag är bättre på att köra bil än dig.

Jag är bättre på att köra bil än dig.

Idag snurrade jag för tredje gången i vinter. Förlorade ett förställ i en inbromsning med Kokomobilen och for rätt ut med rumpan före i en korsning. Men det betyder inte att jag inte är en bra chaufför. Det betyder snarare att jag är bättre än dig som inte snurrat. Jag har krockat, åkt dit för fortkörning, blivit av med körkortet, krockat in i hus och voltat två gånger (dock under tävling). Allt detta gör mig i statistiken till en sämre bilförare med högre försäkringspremie. Egentligen är det tvärt om. Jag ser det som träning. En träning som alla behöver med få ens har testat på. Jag tycker det skulle vara lag på att alla som framför fordon på hala underlag skulle göra minst två dagar per år på en frusen sjöis. Inte bara för att det är roligt utan för att det faktiskt räddar liv att veta hur en bil beter sig.

Vad är det som gör mig till en bättre förare än dig? Inte något nödvändigtvis. Men troligtvis ganska mycket. Jag släntriantransporterar mig aldrig upp till Sälen eller ut till sommarstugan. Jag kör dit. Möjligtvis för fort och troligtvis på ett annat sätt än du men jag kör i alla fall. Jag är där och jag vet vart bilens fyra hjul är. Jag söker alltid flyktvägar om något skulle hända. Vet exakt hur halt det är. Har alltid uppsikt på mina medtrafikanter. Ser jag någon sladda till vet jag vart jag ska ta vägen. Kör du av och är på väg rakt ut i skogen finns det alltid ett litet träd att sikta på. Det är bättre än att låta fru fortuna välja träd åt dig.

En del sänker farten tills något inte borde hända. Men så länge de inte har en aning om vad de ska gära när något trots allt händer är den taktiken verkanslös. Det är möjligt att något tycker jag utmanar faran när jag kör. Inte jag. Men om den någon har rätt så vet jag i alla fall vad jag ska göra när faran kommer.

Ähhh, va faaan. Nu läste Carolina mitt inlägg och anklagar mig för att ha hybris, vara en självutnämnd världsmästare och en person helt utan verklighetsförankring. Hon tittade på mig, länge, och gav sen ifrån sig någon form av axel-skak som man bara gör när man är kissnödig eller sjukt äcklad. Tror inte jag skriver klart detta.
Men det var en oerhört bra och insiktsfull avslutning som skulle sy ihop denna säck av visdom. Tyckte jag i alla fall… Utan att ha hybris…