Nä, jag kan inte verkligen inte åka skidor idag. Strålande sol? – Ses på toppen om tio.

Idag log gudarna. I alla fall dom som bestämmer över vädret.
På schemat stod städning hemma, städning på Åre Bed & Breakfast och fortsättning på den eviga cirkel vi lever i där vi minst tre gånger per år måste, av olika anledningar, flytta runt på 80% av våra ägodelar. Är det inte innanmätet i ett renoverat sommarhus som ska till ett annat sommarhus så är det en regelrätt flytt. Eller så är det en renovering som spårat fullständigt. Eller så köper vi, eller säljer, något företag. Man kanske skulle byta namn till Constant Moving istället för det oerhört idéfattiga namnet 2xAngland AB (och ja, jag måste stava det varje gång).

Men idag blev det inte städning. Idag, med min frus överseende, svarade jag ”Fuck it” på ett sms. Fuck it betydde ”hej då städning” och ”hej årets bästa skiddag”…

Vi skulle upp på Åreskutans topp. 14 hundra 20 meter ren glädje (och lite träningsverk skulle det visa sig). Vi börjar med att tolka upp med skoter, de lättaste 50 kronor jag någonsin spenderat. Uppe på toppen är det som alltid magiskt. Eller idag är det extra magiskt för nästan alltid är det magiskt på ett helt annat sätt. Idag är det strålande sol, vindstilla och jag-kan-åka-utan-handskar varmt. Kändes som om vi var på världens högst belägna mack. En mack som fyllde våra själar med bränsle. Dagens äventyr var att åka ner till Huså. Ingen av oss hade varit där eller hittade dit. Men vi begav oss på den iögonfallande vackra turen ner mot baksidans baksida. Tystnaden var så tyst att det surrade i skallen. Det var vackert. Solen gav oss fart. Den och stavarna då det inte var någon extrem lutning. Snarare någon slags jakt på lutning över huvud taget. Men vi tog oss fram. Ibland rusade vi till och med fram genom fjällen. Rakt genom en renhjord på 50 renar. Hur magiskt är det? Resans mål var en liten oansenlig restaurang vid foten av Huså´s backe. Men det var långt dit. Vi åkte och njöt. Vi åkte igen. Vi stannade och frågade en skoteråkare. Vi åkte lite till. Vi åkte så långt att jag trodde att vi snart skulle vara tillbaka på samma ställe där vi började. Men där. Precis innan vi mötte oss själva. Pang! Efter att snön nästan tackat för sig så såg vi den efterlängtade restaurangen. 8,5 mil… förlåt… kilometer senare satt vi med en överraskande god hamburgare och en välförtjänt öl och lapade sol. Magiskt. Restaurangen ville oss till och med så väl att dom stekte riktiga pannkakor till barnen. Turen hem, på skoter över fjället, var en upplevelse bara den. 25 minuter ren njutning.

Jag kan inte nog rekommendera denna tur. Inte för dom radikala åken. Inte för att ni nödvändigtvis har turen att stöta på en renhjord utan för att det helt enkelt är obetalbart skönt att vara ute i den svenska fjällvärden när vädrets makter står i din ringhörna med både handduk och vatten och hejjar på.IMG_8472IMG_8474 IMG_8476 IMG_8479 IMG_8480 IMG_8482 IMG_8483