Världen dör – och det är Jämtarnas fel

Det är inte mitt fel att min nästa bil måste ha minst 344 hästkrafter. Det är inte mitt fel att den kommer att dra över en liter mer per mil än det miljösmarta alternativet. Det är inte mitt fel att jag kommer att mata den globala uppvärmningshamstern med fett och socker.
Det är Jämtarnas fel… 

Även om jag tidigare har hällt beröm över de underbara människorna som bor här i Åre. Det hjälps inte. De dras med i det Jämtländska fallet. Föredettingen som trivs med sitt liv, den ivriga entreprenören, den snygga kassören, den fanatiskt höjdmetersjagande skidåkaren, den inspirerande bilbyggaren, alla ni självförverkligare. Alla ni som säger hej fast man inte känner er. Alla ni fina människor dras med. Jag är ledsen. Presidenten må säga vad han vill men bor man i Jämtland så är det ditt fel.

Det finns nämligen någonting som Jämtar inte har förstått. Det är inget svårt. Alla andra gör det. Det är ungefär som att ställa sig till höger för att släppa förbi dom som envisas med att småspringa upp för rulltrapporna. Eller som att kanske gå lite åt sidan när någon kommer på trottoaren och bär farmors hela porslinsset från Blå Fågel i någon slags lutande tornet i Pisa tribute. Eller, gud förbjude, hålla upp dörren åt någon medmänniska.

Det handlar alltså om att visa sin omgivning lite respekt. En slags hänsyn som i sig skapar en symbios där alla kan tillåtas leva efter deras egna klockor. Man lägger den lilla gemena ordningsmannen åt sidan. Man statuerar inga exempel. Man ska minsann inte visa någon.

Det handlar om att gå åt sidan när någon kommer och vill köra om!

Jag har en ”kokomobil” (läs Citroen Jumpy) som man helst inte kör om med. Minst hälften av dom få hästar bilen en gång hade har antingen svimmat av diselångorna eller så är dom ute på grönbete. Samtidigt har jag ett tidschema, eller ett genetiskt fel, som gör det till en omöjlighet för mig att åka i 79km/h på en 80 väg. Jag klarar inte ens 83. Jag får sockerdricka i blodet, blir vindögd, får rosa påsar under armarna och syfilis i gasfoten. Det går inte.

Därför ber jag snällt att ni inte ligger mitt i vägen. Det spelar ingen som helst roll att ni har lagen på er sida. Kommer det någon bakom och du har en torr, fin, bred väggren är det väl inte för mycket att bjuda på någon halvmeter. Jag begär inte att du ska kasta dig ner i diket. Håll bara åt dig lite när du känner att det är möjligt. Jag flyter om dig utan att du ens tänker på det och jag lovar att tacka dig med blinkersen. Jag ska tacka dig för att du är omtänksam, hänsynstagande, lagspelande, miljöräddande, trafiksäkerhetshöjande, halsbrännesänkande, storsint och klok människa.

Om ni Jämtar gör det lovar jag att inte döda världen (och min ekonomi) med min köra-om-bil.

Så låt oss rädda världen (och min tidsplan) tillsammans, ok?