Det låter som ett hav i mitt huvud.

Jag känner mig yr. Det låter som havet inuti mitt huvud. Mina tankar studsar runt. Jag kisar. Blinkar sandigt. Någonting är hemskt, hemskt fel. En ny smak när jag sväljer. En smak av smärta och svavel. Jag tror jag håller på att duka upp ett festbord och att det är skärselden, djävulen och en trafipaxpolis som är mina gäster. Jag känner mig som glass i solen. Som en smältande, kvarglömd glass som sakta för en orättvis kamp för sin överlevnad.

Jag tror jag vet vad det är. Men det är inte säkert.
Jag hoppas inte… Men jag antar…

… antar att jag har fått en klassisk ”mancold”.