Det låter som ett hav i mitt huvud.

Jag känner mig yr. Det låter som havet inuti mitt huvud. Mina tankar studsar runt. Jag kisar. Blinkar sandigt. Någonting är hemskt, hemskt fel. En ny smak när jag sväljer. En smak av smärta och svavel. Jag tror jag håller på att duka upp ett festbord och att det är skärselden, djävulen och en trafipaxpolis som är mina gäster. Jag känner mig som glass i solen. Som en smältande, kvarglömd glass som sakta för en orättvis kamp för sin överlevnad.

Jag tror jag vet vad det är. Men det är inte säkert.
Jag hoppas inte… Men jag antar…

… antar att jag har fått en klassisk ”mancold”.

Förlåt. Men vi har gjort det igen.

Vi har gjort det igen. Vissa trodde kanske att vi samlade kraft. Slipade våra knivar. Ruvade på våra erfarenheter. Andra trodde kanske att vi nu äntligen skulle börja bygga något invant och rutigt. En vardag där pusslet var förutbestämt, där man satt lappar på kylskåpet, namn på kryddlocken och där allt var schemalagt, till och med spontantiden. Det gjorde vi inte. Vi tog istället allt vi lärt oss och gjorde en stor snöboll av det som vi kastade rakt upp i luften. Den landade rakt i huvudet på oss själva.

När Carolina och jag drev Villa Solliden lärde vi oss något. För oss tog det fyra år att inse det många redan såg direkt. Att driva pensionat med hund, barn och med anspråk på ett normalt liv är inte helt kompatibelt. Någon sa (läs jag) att det finns en anledning till varför det bara är par i samkönade äktenskap eller 40-talister som kan driva pensionat. Det är för att det är bara dom som kan gå all in. Dom visar med glädje, och ett glas rött, vänligt gästerna runt. Alla tider på dygnet. Dom har tid och dom tar stolthet i att vara generösa med den. Det hade inte vi. Inte på det sättet.

Tid har vi fortfarande inte. Vilka småbarnsföräldrar har det? Men ibland måste man ju göra något som man har gjort förut. Eller hur?

Därför är vi sedan några dagar i full gång att totalrenovera Åre Bed & Breakfast. Jag vet. Det är ungefär samma som ett pensionat. Jag veeet! Vi sa att vi inte hade tid. Men det var ju så bra. Eller, det kan ju BLI så bra. Och så är det ju något vi kan. Och så är det roligt att visa folk runt med ett glas vin i handen. Mitt i natten.
: )

Hur det än blir ser vi riktigt, riktigt mycket fram emot detta. Stället har 14 rum och 30-talet bäddar. Det ligger nästan mitt i byn och det är knappt 400 meter till Tott liften. Så nästa gång ni är i Åre vet ni vart ni ska bo. Gå in på www.arebb.se och läs mer. Vi   öppnar med full kraft under luciahelgen. Välkommen!

Vi är där.
Och visar runt.
Med ett glas rött.

www.arebb.se