Plocka upp efter hunden…

OK. Hundvakt tills i morgon. Vaktar syrrans hund. En vit.
Möter upp Jakob för överlämningen över en trevlig lunch på Bahnhof. Ber om några bajspåsar då jag ska gå hem genom byn. Jakob hinner inte få i tvåan förrän hunden bajsar. Orättvist tänkte jag när jag plockar upp efter honom. Och kanske obra att jag bara fick en påse, tänkte jag sekunden senare.
Nåja. Litten hund bajsar sällan stora lass. Kanske. Eller?

Jag leker dansa – pausa leken medans vi skvättkissar oss fram längst byns huvudgata. Just utanför Wersens (jepp, den där inne restaurangen mitt på torget) var det dags att skvätta igen. Eller. Ovanligt böjd rygg för att pinka… Jag inser att det ska storbajsas. Jag har ett problem. Intar genast rollen som en ansvarsfull hundägare. Stannar till. Känner i mina fickor. Låtsasletar efter bajspåsen jag borde ha haft. Tittar mig om. Böjer mig ner och gör jagplockaruppbajset rörelsen. Fast jag leker American Wrestling. Min påslösa hand är aldrig närmare en 2 decimeter från backen. Hoppar över att låtsasknyta påse. Med skam och en beslutsamhet i blicken går jag fort därifrån. Räddningen är att min telefon låtsasringer i fickan. Jag låtsassvarer samtidigt som jag går förbi alla jag känner som sitter på uteserveringen. Nickar trevligt i en hälsningsgest. På vägen hem tränar vi att gå fot. Det går inget bra.

Ikväll när jag går ut ska jag ha med mig fler påsar.