92 mils roadtrip genom smärta, floder och mysiga strandhugg.

Förrgår startade i Burgsvik. Den krattande, bärande, irrande, gassande, velande och fixande Matsen lämnades där. Vägen hem började. Iväg till färjan. Otrolig skillnad (läs lättnad) att åka båten utan tre barn som har lite ”kan-inte-sitta-still” syndromet. Landar lagom till middagen hos pappa och Louise i Västervik via Oskarshamn. Alltid lika trevligt. Som en liten oas vid havet. Efter frukost var nästa anhalt en stekhet container, ett överfullt ryllybilsgarage och en proppfull friggebod i Valdemarsvik. Vårt bohag har liksom inte riktigt flyttat klart så vi har saker i flera län, i flera upplagor… Jobbigt. Men när Gotland är klart ska vi styra upp vart saker och ting ska. (läs ha världens största loppis).

Det första som händer när jag ska lyfta in en flyttlåda i bilen är att jag sträcker ryggen lika hårt som Kenny Bräcks Indy Car crash på 214 G´s. Perfekt. Jag får packa allt som ligger i höfthöjd istället. Pinar mig in i bilen för resten av min 92 mils färd hem till Åre. Färden börjar i perfekt väder. Sjukt varmt och strålande sol. Det är bra, nästan en nödvändighet då våra däck är helt slut. Den enda som inte får hända är att det börjar regna…

Jo då. Det är klart det började regna. Eller vad man kallar det när man åker bil i en flod.

Kom hem iallafall och där väntade världens härligaste, varmaste och bästa välkomstkommitté med Kid i spetsen.

 

Mysig frukost i Västervik

Mysig frukost i Västervik

Sr & Jr :)

Pappa har gråast mustash. (såvida jag inte står på huvudet)

IMG_7285

Far och son Angland och världens bästa Louise.

Perfekt matsäck när man ska sitta i en bil 90 mil med sträckt rygg!

Perfekt matsäck när man ska sitta i en bil 90 mil med sträckt rygg!

VARMT!

VARMT!

Ganska blött!

Ganska blött!

Ganska mycket mer blött!

Ganska mycket mer blött!

Välkomstkomitten!

Välkomstkomitten!

Barnen blev iaf glada över Legot från containern.

Barnen blev iaf glada över Legot från containern.