Mr Venus och Miss Mars

När jag och min kära Carolina gifte oss gjorde toastmasterparet en grej av att män är från Mars och kvinnor är från Venus. Det var roligt. Genomarbetat. Extra roligt var det att det stämmer in nästan till hundra procent på oss. Enda problemet är att det är jag som är från Venus och Carolina som är från Mars.

Det är inte hon som vill prata när man äntligen kommer hem efter en dag på jobbet. Det är inte hon som behöver höra att man är älskad varje dag. Eller vill älta allt till oigenkännlighet. Det är Mr Venus. Men o andra sidan, slår man upp planeten Mars i ett lexikon får man upp en bild av min fru. Men det är väl så det får vara. Alla är vi olika och någon anledning måste det ju finnas att vi passar så bra ihop efter att ha varit gifta i 13 år. Förlåt Carolina om jag inte visar det i handling. Du kan blunda om du vill men sanningen är att jag älskar dig lika mycket idag som när jag skrev mitt nummer i dammet på instrumentbrädan på din brorsas något bedagade Nissan Sunny GTI.

Vi kanske har blivit lite som ett strävsamt gammalt par (läs passionerade unga älskare). Vi känner varandra väl. Vi har knäckt alla språkliga koder.

När min fru ringer mig och säger att hon köpt EN grej på auktion…
… ringer jag och bokar flyttskåp på Shell

När jag får en länk av min fru från hemnet…
… ringer jag och bokar flyttskåp på Shell

När min fru säger ”Men Mats”…
… hör jag bara Mats och inväntar en vänlig peppande fortsättning av den meningen (Jag missar oftast helt de där uppfostrande, tillrättavisande skärp dig, du är inte rolig längre-tonläget)

När min fru säger ”kolla vad som är till salu på Blocket”…
… är risken stor att vi köper ett nytt företag