Om tre sekunder slår jag dig på käften

Jag har aldrig varit en slagskämpe. Är definitivt mer än ”medlare” än en ”kicker”. Det är inte så att jag inte kan bli arg. Det kan jag. Men låt mig få ingjuta er i tron att jag är en snäll fredsälskare som står på dom svagas sida. Där rätt ska vara rätt. Och där ärlighet varar längst. Låt mig ta er till Karnebåtfestivalen i Valdemarsvik en sommar i början av 2000 talet.

Vi var nere i Östergötland och hälsade på släkten. Här nere är det nyårsafton två och en halv gånger per år. Först på nyår, sen en halv gång på midsommarafton och sist men definitivt inte minst den årliga karnevalen. Festernas fest där kommun anordnar ett långbord med snaps och sill (ja, i exakt den ordningen) längst hela huvudgatan. Hela min frus släkt hade samlas hemma vid svärföräldrarnas sommarstuga och vi skulle grilla.

Det åts och dracks som det gjordes innan lagändringen om alkohol och båtkörning hittades på.  Vi hade sådär sommartrevlig. Det kändes som om vi skulle iväg till en folkpark på fest. Det skulle vi i och för sig eftersom hela Valdemarsvik hade förvandlats till en karnevalfolkpark. Vi glider in i hamnen med vår båt och fortsätter upp mot de tillfälligt uppsatta öltälten. Vi slår oss ner på ett långbord och dricker öl ur för tunna plastglas. Alla är trevliga. Det dansas framför scenen där bandet spelar. En kille i vårt gäng ställer sig i utkanten av dansgolvet och lyssnar på musiken. Kille utstrålar inte Clark Kent. Hans glasögon är i och för sig ganska lika Mr Kent´s men hans två centimeter för långt uppdragna jeans avslöjar honom. Han har inget hemligt vapen. Inga hemliga krafter.

Han står där ensam. Då kommer ett riktigt karnevalsfyllo fram. Duktigt berusad försöker han mucka med självaste Clark Kent. Han knuffar honom, men får ingen reaktion. En gång till fast hårdare. Provokationen misslyckas igen. Ringarumsfyllot växla upp. Han tar Mr Kent´s glasögon och kastar ut dom på dansgolvet där dom trampas sönder. Jag får nog och flyger upp till försvar för min bekant. En hård monolog flyger ur mig om att man minsann inte gör sådär. Fyllot var så full att inte svarade. Däremot börja knuffa på mig istället.
Han sluddrar:
– Om du inte sticker här ifrån smäller det om 3 sekunder.
Jag svarar:
– Du, det är bara en här som vill bråka och det är du, så det är DU som ska sticka härifrån. 
Han avbryter mig någonstans på mitten:
– TRE.
– Lägg av, säger jag. – Sluta räkna och dra nu istället. 
– TVÅ. Han vinglar fram och tillbaka. Hans tittar inte ens på mig när han räknar ner. I detta läge är jag fortfarande säker på att jag inte ska få en smäll. Vi för ju ett resonemang här…
- ETT! 
Jag ska precis säga att han ska sluta tönta sig när jag möter hans näve i full kraft rakt i ansiktet. Jag vet inte om det var kraften i hans slag eller förvåningen som fick mina fötter att tappa fästet. Jag föll som en sten. I luften på väg ner hann jag se alla mina släktingar. Dom var på väg. Innan mina skulderblad tar i dansgolvet slår fyllot ikull med ett helt släktträd över sig. Jag minns än i dag hur förvånad jag var. Jag var inte ens arg. Tre man satt nu över våldsmannen och försökte hålla fast honom. Jag lutar mig över den fallna furan och säger något putslustigt som ”det är så går det”, eller ”vad var det jag sa”. Fortfarande mer kaxig än arg (jag hade ju trots allt värdens starkaste och mest orädda släktträd på min sida). Då vrider han loss en halv hand och ett finger. Han mottar ett fjös-slag. Hans fingertoppar träffar mig under näsan rätt på den där hårda biten mellan näsborrarna. Det gör skitont och det gör mig skitförbannad. Dessbättre hade både släkt och vakter hunnit komma fram till brottsplatsen så situationen reddes ut. Eller ska jag kanske säga ”leddes ut”. Vi satte oss ner igen och folk undra vad som hända. Det gjorde jag också.
– Om dom räknar ner varje jul när vi kommer och hälsar på?
– JA, det kan du lita på.

Är själv några dagar på målarläger nere i Burgsvik innan jag åker hem till Åre igen. Har haft några fina dagar här nere nu. Ska bli kul o komma hem. Eventuellt har jag några spännande möten om saker som rör framtiden i veckan. Jag återkommer om det. Här kommer nån bild från helgen.

Det finns en låt där dom sjunger "eat, sleep, rave, repeat". Här är det lite samma sak. "Eat, sleep, måla, repeat.

Det finns en låt där dom sjunger ”eat, sleep, rave, repeat”. Här är det lite samma sak. ”Eat, sleep, måla, repeat.

Finns det något skönare? Sova middag utomhus i en värmande sol?

Finns det något skönare? Sova middag utomhus i en värmande sol?

Morgonstämningsbild.

Morgonstämningsbild.

 

One thought on “Om tre sekunder slår jag dig på käften

Comments are closed.