92 mils roadtrip genom smärta, floder och mysiga strandhugg.

Förrgår startade i Burgsvik. Den krattande, bärande, irrande, gassande, velande och fixande Matsen lämnades där. Vägen hem började. Iväg till färjan. Otrolig skillnad (läs lättnad) att åka båten utan tre barn som har lite ”kan-inte-sitta-still” syndromet. Landar lagom till middagen hos pappa och Louise i Västervik via Oskarshamn. Alltid lika trevligt. Som en liten oas vid havet. Efter frukost var nästa anhalt en stekhet container, ett överfullt ryllybilsgarage och en proppfull friggebod i Valdemarsvik. Vårt bohag har liksom inte riktigt flyttat klart så vi har saker i flera län, i flera upplagor… Jobbigt. Men när Gotland är klart ska vi styra upp vart saker och ting ska. (läs ha världens största loppis).

Det första som händer när jag ska lyfta in en flyttlåda i bilen är att jag sträcker ryggen lika hårt som Kenny Bräcks Indy Car crash på 214 G´s. Perfekt. Jag får packa allt som ligger i höfthöjd istället. Pinar mig in i bilen för resten av min 92 mils färd hem till Åre. Färden börjar i perfekt väder. Sjukt varmt och strålande sol. Det är bra, nästan en nödvändighet då våra däck är helt slut. Den enda som inte får hända är att det börjar regna…

Jo då. Det är klart det började regna. Eller vad man kallar det när man åker bil i en flod.

Kom hem iallafall och där väntade världens härligaste, varmaste och bästa välkomstkommitté med Kid i spetsen.

 

Mysig frukost i Västervik

Mysig frukost i Västervik

Sr & Jr :)

Pappa har gråast mustash. (såvida jag inte står på huvudet)

IMG_7285

Far och son Angland och världens bästa Louise.

Perfekt matsäck när man ska sitta i en bil 90 mil med sträckt rygg!

Perfekt matsäck när man ska sitta i en bil 90 mil med sträckt rygg!

VARMT!

VARMT!

Ganska blött!

Ganska blött!

Ganska mycket mer blött!

Ganska mycket mer blött!

Välkomstkomitten!

Välkomstkomitten!

Barnen blev iaf glada över Legot från containern.

Barnen blev iaf glada över Legot från containern.

 

Jag går all in – på allt – samtidigt

Jag skulle inte säga att jag är ostrukturerad. Eller stressad. Eller att jag gör flera saker samtidigt. Men i morse skulle jag gå och leta efter ett handtag till vårt stenhus vi renoverar på Gotland. När jag letar går jag förbi köket och började skära till en bänkskiva istället. Sen tog jag några beslut om lister. Jag kom på att jag höll på leta efter ett handtag och fortsätter med det. I mitt eftersök av handtaget går jag förbi vår kratta och kommer på att jags fick låna grannens grässåningsmaskin. Jag går in till honom. Där kommer jag också ihåg att jag lovade att så lite åt honom. Jag sår. Kommer på att jag måste hitta handtaget. Jag går in och fortsätter att leta. Detta innebär att jag går förbi diskmaskinen. Jag tömmer den. Sen kommer jag på mig att jag inte är klok. Och nu bloggar jag om det.  Samtidigt har jag en känsla av att jag har glömt något.

- Just det, jag skulle leta efter ett handtag…

Antikt handtag

Antikt handtag för att passa vår 150 år gamla dörr som C har köpt på Lauritz

Vår kära gamla stentun som omgärdar vår nästan 100 kvm stora uteplats. Bild kommer när vi kommit lite längre.

 

Utsikten får vår entré.

Utsikten får vår entré.

Välkommen till sommaren

Välkommen till sommaren

 

 

 

7 miljoner saker på en gång

Idag var det en lugn dag. Inga konstigheter. Skrotat mest runt.
Att ta det lugnt och skrota runt innebär i denna action stinna by följande:

Först frukost. Sen åker Kid, Lewis och jag tillsammans med ett par kompisar till Åre Hembyggdsförening. Leker, plockar grenar, gungar, käkar god sopplunch. Lämnar kvar Lewis hos kompisarna. Kid och jag hämtar Cliff från sin kompis där han sovit över. Hem och hoppar i studsmattan. Pappa krattar. Alla killar iväg till Cliffs fotboll fast vi kommer dit 1,5 timme för tidigt. Pappa kan inte klockan. Eller så kan han inte läsa. Som tur är har han inte orkat ta ur cyklarna och det finns en Dirt-bana precis vid fotbollsplan. Alla bråkar om den enda hjälmen som finns med. Kid tycker vi åkt till fel Dirt-bana och går iväg. Träning för Cliff. Träning för pappa (springa efter de andra två som hela tiden ska in på plan och vara med). Alla åker hem. Skjutsar hem en annan kompis från fotbollen. Klockan är 17.30 och jag har ingen aning om vad vi ska käka för middag. Lämnar Cliff hos kompisen vi skjutsade hem ett tag för att hoppa lite studsmattan. Ett par köttbullar räddar mig från middagskaos. Cliff kommer hem dyblöt. Dom har hoppat studsmatta OCH haft vattenkrig. Alla ska äta. Lewis ska troligen ut på kvällsfiske efter maten. Kid vill hänga med. Pappa behöver städa, packa,  sova, sätta på sommardäcken på bilen. Förberedelser inför avresan till Gotland i morgon bitti får vi ta efter frukosten, och dagisskjutsen, och kvartsamtalet.
Men annars har det varit lungt och skönt. Mest skrotat runt i solen.  : )

Mr Venus och Miss Mars

När jag och min kära Carolina gifte oss gjorde toastmasterparet en grej av att män är från Mars och kvinnor är från Venus. Det var roligt. Genomarbetat. Extra roligt var det att det stämmer in nästan till hundra procent på oss. Enda problemet är att det är jag som är från Venus och Carolina som är från Mars.

Det är inte hon som vill prata när man äntligen kommer hem efter en dag på jobbet. Det är inte hon som behöver höra att man är älskad varje dag. Eller vill älta allt till oigenkännlighet. Det är Mr Venus. Men o andra sidan, slår man upp planeten Mars i ett lexikon får man upp en bild av min fru. Men det är väl så det får vara. Alla är vi olika och någon anledning måste det ju finnas att vi passar så bra ihop efter att ha varit gifta i 13 år. Förlåt Carolina om jag inte visar det i handling. Du kan blunda om du vill men sanningen är att jag älskar dig lika mycket idag som när jag skrev mitt nummer i dammet på instrumentbrädan på din brorsas något bedagade Nissan Sunny GTI.

Vi kanske har blivit lite som ett strävsamt gammalt par (läs passionerade unga älskare). Vi känner varandra väl. Vi har knäckt alla språkliga koder.

När min fru ringer mig och säger att hon köpt EN grej på auktion…
… ringer jag och bokar flyttskåp på Shell

När jag får en länk av min fru från hemnet…
… ringer jag och bokar flyttskåp på Shell

När min fru säger ”Men Mats”…
… hör jag bara Mats och inväntar en vänlig peppande fortsättning av den meningen (Jag missar oftast helt de där uppfostrande, tillrättavisande skärp dig, du är inte rolig längre-tonläget)

När min fru säger ”kolla vad som är till salu på Blocket”…
… är risken stor att vi köper ett nytt företag

Berömberoende man smiter från polis

Jag har en återkommande dröm: Jag befinner mig i en vild biljakt genom staden. Vet inte vad jag gjort, eller varför polisen jagar mig. Men farten är hänsynslös. Det sladdas vilt.
Trots heroisk bilkörning åker jag ändå fast till sist. Jag är övertygad om att jag kastas i fängelse. Handklovarna sitter åt. Just innan jag leds in i polisbilen tittar polismannen på mig. Kroppsspråket visar förakt men hans erfarna ögonen visar något annat. En gnistra, en glimt av respekt. Han lutar sig fram mot mig och viskar:
- Jag måste i alla fall medge; – Du är en djävel på att köra bil.
I drömmen sitter jag där i baksätet på polisbilen. Galonen klibbar. Jag tittar ut genom den fria staden som rusar förbi utanför fönstret. På väg mot finkan tänker jag på vad konstapeln sa. Och det är alltid där någonstans jag vaknar. Inte med ett ryck, men väl med ett leende på läpparna.

 

Ensampappa när det är som bäst

Idag sa Kid:
- Pappa jag vill ha köttbullar. – OK, sa jag, vi tar väl det. När vi sen ska äta säger han:
- Men Pappa, jag sa ju kött OCH bullar!!!! Det är inte lätt när det är svårt : 0

Är ensampappa till mina tre juveler denna vecka. C är på Gotland och jobbar. Veckan är lika lugn som ett yogaläger på Mallis. Frukosten och hela kläpådigochkommaitidtilldagisochskola processen är lika lugn och själsligt berikande som den där eftermiddagsluren du tog dig i somras i den där mysiga hängmattan. Vardagsmaten är en present till din gom. Och allt körande till olika aktiviteter är lika glassigt  som Gumball. Så jag ska inte klaga. Idag blev det en tur ner till rampen med de två yngsta efter dagis undertiden Cliff hade trampolinträning. Och sen han jag ut en sväng till rallybilen också. Det var också en övning i självkontroll. Har varit borta från den så länge nu att jag har börjat tro den är ganska klar. Det tror jag inte längre…

Bild tagen av Mats Angland

Bild tagen av Mats Angland

Bild tagen av Mats Angland Bild tagen av Mats Angland

Testa dig här. Så mycket Mats är du!

Så mycket Mats är du.
Svarar du ja på fler än 4 frågor är risken överhängande att du lider av Mats-syndrom.

1. Du klipper gräset. Kommer på en sak du måste kolla på nätet. Går in till receptionen i ditt pensionat men du tar av dig byxorna när du går in för att inte gräsa ner hela hallen. Du sitter där i kallingar bakom receptionsdisken. Då kommer de första gästerna, lite för tidigt och vill checka in. Du gör hela incheckningsproceduren sittandes iförd företagspiké och ett par utslitna, blå blommiga kallingar och vita tubsockar.

2. Du fyller på senapsburkar (från din egna senapsfabrik) på hyllorna på Willys Stormarknad när du hör ett stort RITSCHSCHSCHHH följt av en ovanlig luftig känsla i baken. Du fortsätter att plocka upp senap med ett par byxor som har ett lika stort hål i baken som hålet i Titanic´s skrov.

3. Du sitter med din bordsdam under en hel kväll och har mycket trevligt. När desserten kommer in frågar du om hon umgås något med Fredrik Fredriksson och hans familj. – Ja, svarar hon. Ganska mycket faktiskt eftersom jag är gift med honom.

4. Du tog i när du skulle hoppa över vågorna med din pappas båt. Lite för mycket. Lyftfärden slutade på durken med avbruten styrpulpeten. Du väljer att mörka händelsen. Det blir inte lika lätt att fortsätta att mörka händelsen när hamnen ringer och meddelar att båten ligger på botten och din pappa frågar om du vet något om hur akterspegeln hade kunnat spricka.

5. Ska för en gång skull slå en raggare på käften (för han pucklar på din polare). Tar sats, springer och mottar ett slag. På väg fram mot slaget får du dåligt samvete. Du tycker så synd om han som kommer att bli träffad att du mitt i slaget öppnar handen och ger honom en mesig liten klapp-lavett istället. Med efterföljden av att han släpper ner din polare för att försöka hinna ifatt dig istället.

6. Du sitter på en arbetsintervju. VD förklarar sin roll som företagsledare, och tillika grundare. Han berättade hur roligt det var när dom startade för tre år sedan. – Oj, säger du. Är du grundare? För tre år sedan??? Trodde företaget XX var mycket äldre än så.
– Ja, det har du ju rätt i. Det är bara det att du är inte på arbetsintervju för XX. Du är på arbetsintervjuv för oss och vi heter ju YY…

7. Din fru, hennes bror och fru sitter och fikar. Du frågar hur deras morfar mår. Om han mår bättre? Samtidigt glömmer du bort att du var på hans begravning 6 månader tidigare.

8. När det är dags för start i ditt livs första stora rallytävling har du glömt nyckeln i servicebilen, som är på väg ut mot första servicen. Men lyckas ändå snacka dig till en ny starttid så att grabbarna hinner tillbaka.

9. Blivit av med körkorten 8 veckor efter du fått det.

10. Klarat dig med två kilometer i timmen från att bli av med körkorten ytterligare en gång 1 vecka innan prövotiden gick ut av ditt andra körkort.

11. Din fru, hennes vänninna och du är ute och DINKI-äter en vanlig lyxig efterjobbet-öls middag. Ni är lite för finklädda för snöslasket. Ni väljer att ta tunnelbanan. Du väljer att glida ner för handikapprampen. Men det går så sjukt fort i vätan att det inte finns en sportmössa att klara kompressionen. Du finner dig själv glidande, på mage, fram över det snöslaskbruna klinkersgolvet som någon borde ha torkat för länge sedan. Dom går ut och har kul. Du går hem och duschar.

Om tre sekunder slår jag dig på käften

Jag har aldrig varit en slagskämpe. Är definitivt mer än ”medlare” än en ”kicker”. Det är inte så att jag inte kan bli arg. Det kan jag. Men låt mig få ingjuta er i tron att jag är en snäll fredsälskare som står på dom svagas sida. Där rätt ska vara rätt. Och där ärlighet varar längst. Låt mig ta er till Karnebåtfestivalen i Valdemarsvik en sommar i början av 2000 talet.

Vi var nere i Östergötland och hälsade på släkten. Här nere är det nyårsafton två och en halv gånger per år. Först på nyår, sen en halv gång på midsommarafton och sist men definitivt inte minst den årliga karnevalen. Festernas fest där kommun anordnar ett långbord med snaps och sill (ja, i exakt den ordningen) längst hela huvudgatan. Hela min frus släkt hade samlas hemma vid svärföräldrarnas sommarstuga och vi skulle grilla.

Det åts och dracks som det gjordes innan lagändringen om alkohol och båtkörning hittades på.  Vi hade sådär sommartrevlig. Det kändes som om vi skulle iväg till en folkpark på fest. Det skulle vi i och för sig eftersom hela Valdemarsvik hade förvandlats till en karnevalfolkpark. Vi glider in i hamnen med vår båt och fortsätter upp mot de tillfälligt uppsatta öltälten. Vi slår oss ner på ett långbord och dricker öl ur för tunna plastglas. Alla är trevliga. Det dansas framför scenen där bandet spelar. En kille i vårt gäng ställer sig i utkanten av dansgolvet och lyssnar på musiken. Kille utstrålar inte Clark Kent. Hans glasögon är i och för sig ganska lika Mr Kent´s men hans två centimeter för långt uppdragna jeans avslöjar honom. Han har inget hemligt vapen. Inga hemliga krafter.

Han står där ensam. Då kommer ett riktigt karnevalsfyllo fram. Duktigt berusad försöker han mucka med självaste Clark Kent. Han knuffar honom, men får ingen reaktion. En gång till fast hårdare. Provokationen misslyckas igen. Ringarumsfyllot växla upp. Han tar Mr Kent´s glasögon och kastar ut dom på dansgolvet där dom trampas sönder. Jag får nog och flyger upp till försvar för min bekant. En hård monolog flyger ur mig om att man minsann inte gör sådär. Fyllot var så full att inte svarade. Däremot börja knuffa på mig istället.
Han sluddrar:
– Om du inte sticker här ifrån smäller det om 3 sekunder.
Jag svarar:
– Du, det är bara en här som vill bråka och det är du, så det är DU som ska sticka härifrån. 
Han avbryter mig någonstans på mitten:
– TRE.
– Lägg av, säger jag. – Sluta räkna och dra nu istället. 
– TVÅ. Han vinglar fram och tillbaka. Hans tittar inte ens på mig när han räknar ner. I detta läge är jag fortfarande säker på att jag inte ska få en smäll. Vi för ju ett resonemang här…
- ETT! 
Jag ska precis säga att han ska sluta tönta sig när jag möter hans näve i full kraft rakt i ansiktet. Jag vet inte om det var kraften i hans slag eller förvåningen som fick mina fötter att tappa fästet. Jag föll som en sten. I luften på väg ner hann jag se alla mina släktingar. Dom var på väg. Innan mina skulderblad tar i dansgolvet slår fyllot ikull med ett helt släktträd över sig. Jag minns än i dag hur förvånad jag var. Jag var inte ens arg. Tre man satt nu över våldsmannen och försökte hålla fast honom. Jag lutar mig över den fallna furan och säger något putslustigt som ”det är så går det”, eller ”vad var det jag sa”. Fortfarande mer kaxig än arg (jag hade ju trots allt värdens starkaste och mest orädda släktträd på min sida). Då vrider han loss en halv hand och ett finger. Han mottar ett fjös-slag. Hans fingertoppar träffar mig under näsan rätt på den där hårda biten mellan näsborrarna. Det gör skitont och det gör mig skitförbannad. Dessbättre hade både släkt och vakter hunnit komma fram till brottsplatsen så situationen reddes ut. Eller ska jag kanske säga ”leddes ut”. Vi satte oss ner igen och folk undra vad som hända. Det gjorde jag också.
– Om dom räknar ner varje jul när vi kommer och hälsar på?
– JA, det kan du lita på.

Är själv några dagar på målarläger nere i Burgsvik innan jag åker hem till Åre igen. Har haft några fina dagar här nere nu. Ska bli kul o komma hem. Eventuellt har jag några spännande möten om saker som rör framtiden i veckan. Jag återkommer om det. Här kommer nån bild från helgen.

Det finns en låt där dom sjunger "eat, sleep, rave, repeat". Här är det lite samma sak. "Eat, sleep, måla, repeat.

Det finns en låt där dom sjunger ”eat, sleep, rave, repeat”. Här är det lite samma sak. ”Eat, sleep, måla, repeat.

Finns det något skönare? Sova middag utomhus i en värmande sol?

Finns det något skönare? Sova middag utomhus i en värmande sol?

Morgonstämningsbild.

Morgonstämningsbild.