Att bila med barn

Det är så lätt att resa med barn. Man packar, alltid lugn och förberedd, aldrig oförberedd och i affekt. Man lägger försiktigt in det ängsligt vikta och ordentligt packade, och otroligt rentvättade, kläderna i den välstädade bilen i god tid för avresan. Bilen är alltid fulltankad och redo för nya utmaningar. Bilen lever ett lätt liv. Matförbud. Föräldrar som verkligen tar sig tid att städa, putsa. Barn som sitter stilla och frågar om lov. Barn som inser att bilen inte alls är en leksaksplats eller den där uppsamlingsgrejen som fanns när dom fortfarande åt med haklapp. Barn som förstår att man åker omkring i en analkande personlig konkus.

Det är därför det är så lätt att ha sommarhus på Gotland. Det känns knappt när man susar fram de 90 fucking djävla skit milen mellan husen du älskar.

Men det är också därför du ska resa just i påsk. Jag behöver inte förklara mig. Alla som har ett barn vet vad jag menar. Alla som har två barn är på min sida och alla som har tre barn eller fler är mina bröder i brott. Jag kan bara förklara det som att jag älskar två saker. Tomten och Påskharen.

Livet vore en enda lång radda av fortköriningsböter och en trave Lozec om ni inte fanns.

Busiga grabbar innan man hotat med Påskharen

Busiga grabbar innan man hotat med Påskharen

Snälla pojkar efter man hotat med påskaharen

Snälla pojkar efter man hotat med påskaharen

 

One thought on “Att bila med barn

Comments are closed.