10 timmar muskler

Idag har jag varit på gymmet i 10 timmar i sträck. Är helt slut. Min kropp känns som en blandning av sockerdricka och tusen nålar. Jag är helt stum i kroppen. Musklerna krampar när jag ska blinka. Höger biceps har sagt god natt och ryggslutet spelar dunka-dunka.

Det känns som om jag har varit på gymmet. Det betyder nödvändigtvis inte att jag har varit där. Om jag ska vara ärlig har jag inte varit där sen senvåren 1998.   Jag fortsätter istället min doktorsavhandling över Sveriges alla återvinningsstationer. Idag har vi kommit till Staa. 1,5 mil norr om Åre.

Jag har bitit i det sura äpplet. Jag har tagit tjuren vid hornen. Jag har sett rakt in i vitögat och jag har simmat in i stormens kärna. Jag har, med god hjälp av min mor, tagit tag i skräphögen som stoltserade som en hyllning till våra nya grannar utanför vårt hus i Åre. Nu är den borta. Nu är den till hundra procent utbytt till slaggprodukter i mina muskler. Och på fredag åker vi och firar påsklov i Burgsvik på Gotland. Jag längtar redan till återvinningscentralen där…