Benbrott ”with a smile”

Då var det dags. Cliffs första benbrott. Åres skidhopp är både oumbärliga och obarmhärtiga. Tråkigt men inte helt ovanligt här uppe känns det som. Aldrig fanns det dock på kartan att han skulle missa finalen i JOI 2014 timmarna efter han gipsats. Som en mycket kortsiktig lindring av de stora korkodiltårarna kanske pappa lovade att vi kunde få Jon Olssons autograf på gipset också (hur jag nu skulle lösa det???). Nygipsad beger vi oss till eventet. Ett sjukt bra event där flera sponsorer går ”all in” och satsar sida vid sida. Kul. Alla drar folk och alla både bidrar till en del av känslan och får ”ta del” av en del av den. Känslan av att det var hitåt vi strävade med Rally SM förra året är påtaglig. Känslan av att det kräver mycket pengar för att nå hit, är också den påtaglig.

Plötsligt ser jag Jon. Jag tittar på Cliff. Det var inget o fega på. Han sa det aldrig. Att jag var tvungen o fråga. Men när jag frågade om vi skulle gå fram till honom gick han inte. Han skrittade. Det fanns ingen pinsamhetsklausul som gjorde det möjligt att kunna backa, det var bara att gå fram med spirtpennan i högsta hugg. Så mitt i allt elände. Blev det lite, lite mindre eländigt.

Tack för att du tog dig tid Jon. Och tack för ett ascoolt event.

cliff-gips 16x9_948x533-joi_2014_ny