Tips om faderskapet

Idag pratade jag med en kille. Första dagen på jobbet efter hans sons födsel.

Han såg sådär euforisk ut som bara förstagångsföräldrar gör. Lite, lite gammal för att vara fösta kanske men jag antog att det var en blandningen av lycka och sömnbrist som satte sina spår. Han berättade om sin son. Kärleksfullt. Av någon underlig anledning fick jag en känsla av att jag hade något att delge. Några vänskapliga tips från en som varit med. Trots allt är jag ju pappa till tre små busfrön. Tipsmaskinen drog igång. Jag började med att fråga om han ville köpa vår gamla barnstol. Det ville han inte. Vi fortsatte prata sömn, eller bristen på det och om barnet sov i spjälsäng eller hos föräldrarna. Vi avhandlade nödvändiga prylar, onödiga prylar. Saker man borde gjort och aldrig borde gjort. Det kom inte för mig att ställa den enda frågan jag borde ha ställt. Jag utgick hela tiden från att han inte visste något om faderskapet. Det var ju hans första barn. Omtumlande vill jag minnas. Efter att ha pratat en god stund får han en syl i vädret och frågar hur gamla mina barn är.
–      ­tre, sex och nio, svarar jag.
Kul! Svarade han och fortsatte:
– Mina är elva, åtta, fyra och fyra veckor…

Jag för ett enmanskrig

Jag står i ena ringhörnan. Världens alla Spam-robotar står i andra. Japan ger sig in i leken och dränker mig med formgivning, eller är det bokstäver? Jag vet inte. Jag vet bara att jag är trött på folk som lockar med billiga Gucciväskor, äkta adidasskor och något slags piller som förlänger saker. 50-60 kommentarer kan jag i och för sig leva med. Men helst inte från robotar… Någon som vet något tips?

Gå ner i vikt med LCHF

Det är inget svårt att vara kille. I alla fall inte i killgäng. Ingenting är inlindat. Ingenting insinueras. Allt är rakt upp och ner, eller sägs rakt ut (eller möjligen inte alls). När killar ser någon i gänget som gått upp i vikt säger dom: Fan vad du ser mätt ut! Sen skrattar alla. Har någon lite extra hull kan man slå vad om att det kommer någon och tar ett rejält fett-grepp. På sitt sätt, bidrar detta faktiskt till att stärka banden. Men är liksom innanför muren. Man får fettmobbas utan att mena illa. Det stärker oss som grupp.
– Titta vilka vänner vi är, vi kan prata om allt (i alla fall om fett).
Det finns inget ont i det.

Men tiden hade kommit. Jag skulle ge min begynnande gåslevermarinerade pondusmage lite uppmärksamhet. Med hjälp av min fru, god LCHF mat och sockeravgiftning gick jag ner 8 kilo. Mycket bättre. Framförallt mår jag mycket bättre. Och sen är jag glad för att vikten verkar ha stannat på den nivån jag gick ner till även om jag numera inte ens försöker tro att jag nästan äter LCHF.

Senast i veckan ställde jag mig på vågen 82,6 kilo. Kanon. Undermedvetet kunde jag naturligtvis därför kosta på mig lite civil olydnad. Jag åt mig igenom tråkiga dagar. Jag sockrade mig bortom brukliga powernappar. Jag fredagsmös hela veckan lång. Allt för att vågen stod på härliga 82,6 kilo.

Ända tills idag. Kliver upp på vågen igen. Inte för att jag inte visste vad jag vägde. Utan för att få äta mera Frukt och Mandel. Jag tittade ner. Det som tittade tillbaka var inte siffror. Det var ondska. En ond vågtillverkares kalkylerade hämnd på världens alla orätter. Det finns ingen förklaring. Det finns bara en enkel sanning. Någon har skruvat med vågen. Någonstans sitter en bitter vågfabriksägare och tar ut all sin bitterhet på mig. Vågen står inte på 82,6 kilo. Den står på 86,1. Vem går upp 3,5 kilo på en dag????
Inte jag.
Det är inte fettmobbande killgäng som är onda. Det är värdens alla sammansvurna vågtillverkare som är det…

 

 

Jag är hungrig

Idag på väg mot en osedvanligt sen lunch.
(eftersom vi har spenderat halva dagen på rönken efter att han crashat revbenen på puckelpist träningen igår)

Min son: Pappa, jag är hungrig!
Jag: Jo, jag vet. Vi är framme nu.
Min son: Men jag är asa hungrig. Nu VET jag verkligen hur barnen i Afrika känner sig…
Jag: Klockan är tjugo minuter över ett. Jag tror inte att du VET hur dom känner sig.

Mina tankar just nu: Antingen utökar vi våra barns förståelsen för omvärlden eller så slutar jag använda frasen: Tänk på barnen i Afrika, varje gång dom inte äter upp sina köttbullar…

 

Berömberoende

Fick beröm idag. Inget märkvärdigt. Men jag blev glad. Kanske lite, lite för glad. Men det beror nog på att jag alltid har varit berömberoende. Den första gången jag minns var när vi i 4an hade en prova-på-instrument dag i skolan. Jag slog på de coola trummorna, jag veva på gitarren som gjorde dig oemotståndlig och jag tog djupa halsbloss av både saxofon och klarinett. Inget hända. Förutom en och annan rock-stjärne-dröm som föll platt till golvet. När jag sen går vidare och blåser lite förstrött i en tvärställd flöjt hände plötsligen något. En gammal dam hoppade upp från stolen. Hennes ögon glittrade till. Hon sa aldrig något till mig. Hon vände sig genast om och började intresserat prata med min mor. Över mitt huvud. Det smiddes planer som jag inte förstod. Sen vet jag inte vad som hände. För mig var det lätt. Jag bara blåste så kom det ljud och rörde jag fingrarna kunde jag snart låta lite som ”lillekatt”. Jag tyckte nog inte det var särskilt roligt att spela tvärflöjt. Det var bara det att jag tyckte det var särskilt roligt att vara bra på det. Att få beröm. När jag spelade ”lilla katt”, spela de dom andra ”plåga katt”.

Vips så kastade berömberoendet in mig i tonåren med en tvärflöjt i ryggsäcken. Min mamma var nöjd. Den gamla damen var nöjd. Men jag hade vuxit. Jag var tonåring och gillade tjejer. Jag var inte lika nöjd längre. Det kan man ju kanske förstå. Försök själv att skriva en sommarplåga om någon som heter Mats som sitter på en strand i Tylesand och tar fram sin lägerelds…  …tvärflöjt

Back Street (Old) Boys

Carolina fyller år bara några dagar innan julafton. Det är inte konstigare än att fylla år någon annan dag. Men ändå är det samma visa varje gång. Panik. För varmt klädd i för varma butiker. Ingen inspiration. Julen äter inte bara ens lust att handla, den äter upp en punkt. Och då handlar jag knappt inte ens några julklappar själv… Men i år hade jag en ide. Allt lät så bra. Beställa konsertbiljetter över nätet. Inget stress. Ingen svett.
Det var bara två problem.
1. Jag kom på det för sent så det hann aldrig komma fram (Grattis älskling. Du får…eh… ingenting nu. Men sen. Jag har iallafall gjort tårta. Alltså glass. Med gärdde på. Men den har ett ljus. Du ska få konsertbiljetter… Blev du glad nu?)
2. Carolina gillar pojkband och Back Street Boys pengar är slut så dom spelar i en jumpasal i Trondheim…

Men både Trondheim, den övernaturligt goda entrecote´n och bakgategrabbar… nej förlåt… bakgategubbarna levererade. Bara vägen dit är resan väl värd.

(Fakta: Publiksiffra: 4321. Antal kvinnor: 4320. Antal män: 1)

 

Tack älskling för en trevlig liten tripp down the memory lain.

trondheimIMG_6756 IMG_6753

Skiing

Idag har jag och Cliff åkt botten löst puder (i plus 8 grader och sjukt sugande snö) tillsammans med Jakob och Matilda. Det var mer roligt än episkt.

Jake tog lite bilder på barnen. Dom tycket det var kul. När jag fick se bilden på mig tyckte jag kanske att det inte var lika kul.

När jag var ung åkte jag såhär:

gostafries_20090406_0014

Jag har grejer som om jag åkte så här:

Voelkl Team Shooting, Chamonix JAN 2012

I min sinnevärd, åker jag såhär:

freeride tapety na plochuI verkligheten åker jag tydligen såhär:

IMG_6740

 

 

 

 

 

 

Stackars mig som måsta jobba på en lördag…

Eller kanske inte. Vaknade till snö. Ganska mycket snö faktiskt. Sen kom solen, sen snön, sen solen. Så där höll det på. Hade en körning idag med Lambon. Sjuukt cool bil. Noll till hundra på 3,4 sekunder. Jag jobbar ibland som körinstruktör åt ArcticDrivign.se. Mest kör vi rallybilar på isen men man kan också hyra en Lamborghini Superlegga av oss. Bilen är

helt galen och har 570 hästar!!! Kunderna får antingen köra den på vår isbana på Åresjön eller i trafiken. Själv gillar jag isbanan bäst för då brukar kunderna vilja bli visade hur man ska göra först : )

Lite bilder: IMG_2730IMG_2645 snorok IMG_2711

Gårdagens outfit

Börjar komma in i det här med bloggandet. Tittar lite på andra. Får inspiration.
Tänkte därför uppdatera er på det här med outfits. Fast idag blev det inget snyggt så ni får nöja er med gårdagens…

Jeans från Hugo Boss. Skjorta från någonstans där dom säljer blå skjortor. Sturmpor stulna från Borgsmo omklädningsrum 1987. Klädhängaren är vintage och hittades på hemnet.

Gårdagens outfit

Gårdagens outfit

 

41 kan du vara själv gubbe…

Jag vet att jag gick upp svintidigt i morse. Det var inte ens fyra timmar sedan jag gick och la mig. Thats why I know…
Men jag visste inte att jag skulle ställas inför ett helt avgörande och åldersdefinierande beslut. Där, i min ensamhet satt jag och åt min frukostmacka. Sätter på TVn samtidigt som hela min nutid skulle komma att avgöras med en enda knapptryckning. Jag tänkte på det orangea kuvertet, jag tänkte på svarta åklinjen i Bräcke. Två motpoler. Jag gjorde mitt val. Jag gick efter mitt hjärta.

Jag valde inte att titta på Rapports tidiga sändning. Jag valde att käka frukost ackompanjerad av MTV Night Videos.

Man är inte yngre än man gör sig…